Mormors begravning
Idag var mormors begravning. Tungt. Men såhär underbart fint var det:
Både min och pappas och morfars sorgedekorationer är gjorda av underbaraste Maria.
Såhär fin var morfars:
(Den mitt framför kistan)
Och här är min och pappas:
Tack så jättemycket Maria för hjälpen i denna tunga tid!! Dom var underbart vackra och karlarna på Fonus frågade vem vi anlitat för dom var så otroligt vackra tyckte de. =) Mycket cred till dig!
Det var en tung dag men otroligt fin. De som stod mormor närmast var där. Det var mycket gråt men även många skratt åt minnena av henne.
Mormor, må du vila i frid. Vi ler när vi minns dig för du var så underbar!!
Både min och pappas och morfars sorgedekorationer är gjorda av underbaraste Maria.
Såhär fin var morfars:
(Den mitt framför kistan)
Och här är min och pappas:
Tack så jättemycket Maria för hjälpen i denna tunga tid!! Dom var underbart vackra och karlarna på Fonus frågade vem vi anlitat för dom var så otroligt vackra tyckte de. =) Mycket cred till dig!
Det var en tung dag men otroligt fin. De som stod mormor närmast var där. Det var mycket gråt men även många skratt åt minnena av henne.
Mormor, må du vila i frid. Vi ler när vi minns dig för du var så underbar!!
Tråkighetens dag imorgon
Imorgon är det mormors begravning. Liten och enkel precis som hon önskade kommer den bli.
En underbar gammal vän till mig gör våra sorgbinderier. Ska ta kort på dem imorgon när hon gjort dem och lägga upp. Tack Maria!
Vet inte vad jag ska skriva....Känner mig både tom på känslor och som att det är fullt av dem och jag vet inte vilken jag ska plocka fram.. Igårkväll kunde jag inte somna, det var som att någon slog mig med en gummiklubba i huvudet och under klubban låg orden: BÅDE din mamma och mormor är döda. Borta. Sen var det kört att sova. Jag saknar!
För att ta lite roligheter också:
Jag ska troligtvis bli omplacerad på jobbet nu för min j*vla handled så jag har börjat truckkurs!
Skrev teoriprovet idag med resultatet 50 rätt / 50 möjliga!! Ska tilläggas också att jag skrev det på 10 min för att jag varit hos läkaren... =D
Imorgon kommer jag inte va där men torsdag och fredag blir det körning med truck =)
Nu ska jag försöka nanna kudde inför imorgon!
God natt!
En underbar gammal vän till mig gör våra sorgbinderier. Ska ta kort på dem imorgon när hon gjort dem och lägga upp. Tack Maria!
Vet inte vad jag ska skriva....Känner mig både tom på känslor och som att det är fullt av dem och jag vet inte vilken jag ska plocka fram.. Igårkväll kunde jag inte somna, det var som att någon slog mig med en gummiklubba i huvudet och under klubban låg orden: BÅDE din mamma och mormor är döda. Borta. Sen var det kört att sova. Jag saknar!
För att ta lite roligheter också:
Jag ska troligtvis bli omplacerad på jobbet nu för min j*vla handled så jag har börjat truckkurs!
Skrev teoriprovet idag med resultatet 50 rätt / 50 möjliga!! Ska tilläggas också att jag skrev det på 10 min för att jag varit hos läkaren... =D
Imorgon kommer jag inte va där men torsdag och fredag blir det körning med truck =)
Nu ska jag försöka nanna kudde inför imorgon!
God natt!
Mamma, mormor: Mina änglar
Siv Olsson Birgitta Kollberg
* 1928-04-23 * 1953-10-16
+ 2010-05-05 + 2007-10-30
Mormor blev 82 år gammal. Nu är hon där hon ville vara. Med min mamma. Så jag har numera 2 skyddsänglar som vakar över mig. Och ändå känns det som allt går åt pipan.
Knät blir dock bättre dag för dag. Men min handled bara vägrar ge med sig. På jobbet är jag bara besvärlig och ivägen. Jag tillför ingenting. Jag bara tar energi. Jag känner mig totalt jävla värdelös.
Min kropp ger mig alla signaler jag känner igen sedan tidigare på att jag håller på att knalla rakt in i väggen psykiskt. Inte pga för mycket att göra. Eller jo lite för mycket men mest av all psykisk stress tror jag.
Väggen står där, bara ett par centimeter framför mig, kall och hård. Och mörk. I´ve been down that road. När man väl går in i den tar det lång tid att kvickna till. Sist hade jag min mamma som hjälpte mig vakna upp igen. Hur ska det gå nu om jag inte tar mig runt eller över den utan går rakt in i den fast jag ser den?
Varför lyssnar jag inte på min kropp? Jag kan sova 14 - 15 timmar i sträck (inte likt mig), jag gråter minst tre ggr varje dag, jag blöder näsblod, jag har dagar när jag är svimfärdig och blek som ett lik. Vissa dagar kan jag äta hur mkt som helst, andra är jag knappt hungrig. Precis som sist, ändå lyssnar jag inte.
Jag tror helt enkelt att jag inte orkar lyssna just nu. Det är för mkt annat. Men ändå. När jag kommer hem en dag efter jobbet kan jag ligga på soffan och somna. Sen vaknar jag, går upp och äter skiter i disken och går och lägger mig och sover igen. Känns inte som jag. Brukar aldrig kunna somna på kvällen om jag somnat på eftermiddagen. Någonting är fel.
Nu är en tid när jag verkligen hade behövt mina änglar här på jorden i kroppslig form att ge mig råd. Men jag får klara mig själv. hur jag ska göra det har jag ingen aning om men det måste gå för jag har en morfar och en pappa som behöver mig!
Förlåt för allt gnäll men jag var tvungen.
Kramar
* 1928-04-23 * 1953-10-16
+ 2010-05-05 + 2007-10-30
Mormor blev 82 år gammal. Nu är hon där hon ville vara. Med min mamma. Så jag har numera 2 skyddsänglar som vakar över mig. Och ändå känns det som allt går åt pipan.
Knät blir dock bättre dag för dag. Men min handled bara vägrar ge med sig. På jobbet är jag bara besvärlig och ivägen. Jag tillför ingenting. Jag bara tar energi. Jag känner mig totalt jävla värdelös.
Min kropp ger mig alla signaler jag känner igen sedan tidigare på att jag håller på att knalla rakt in i väggen psykiskt. Inte pga för mycket att göra. Eller jo lite för mycket men mest av all psykisk stress tror jag.
Väggen står där, bara ett par centimeter framför mig, kall och hård. Och mörk. I´ve been down that road. När man väl går in i den tar det lång tid att kvickna till. Sist hade jag min mamma som hjälpte mig vakna upp igen. Hur ska det gå nu om jag inte tar mig runt eller över den utan går rakt in i den fast jag ser den?
Varför lyssnar jag inte på min kropp? Jag kan sova 14 - 15 timmar i sträck (inte likt mig), jag gråter minst tre ggr varje dag, jag blöder näsblod, jag har dagar när jag är svimfärdig och blek som ett lik. Vissa dagar kan jag äta hur mkt som helst, andra är jag knappt hungrig. Precis som sist, ändå lyssnar jag inte.
Jag tror helt enkelt att jag inte orkar lyssna just nu. Det är för mkt annat. Men ändå. När jag kommer hem en dag efter jobbet kan jag ligga på soffan och somna. Sen vaknar jag, går upp och äter skiter i disken och går och lägger mig och sover igen. Känns inte som jag. Brukar aldrig kunna somna på kvällen om jag somnat på eftermiddagen. Någonting är fel.
Nu är en tid när jag verkligen hade behövt mina änglar här på jorden i kroppslig form att ge mig råd. Men jag får klara mig själv. hur jag ska göra det har jag ingen aning om men det måste gå för jag har en morfar och en pappa som behöver mig!
Förlåt för allt gnäll men jag var tvungen.
Kramar
